Labil liten lez

yes! när man tror att allt är på topp, ingenting kan rasera humöret, man är lycklig to the bone.. får man det där telefonsamtalet som gör att man lipar konstant i en halvtimme. den enda personen som kan göra en ledsen ringer naturligtvis och väser onda ord. tangentbordet blir alldeles blött och man halkar med armbågarna på skrivbordet och skriker
"varför ringer du nu din jävla fitta.. allting var så jävla bra, så jävla bra fattar du det eller och nu är det förstört!".
inte. man behåller lugnet i rösten och låtsas som om munnen ler lika käckt som den sprutar ut meningslösa meningar. sedan lägger man på, är en tönt och skickar ett mail med de EGENTLIGA känslorna. efter 2 röda ringer personen upp och vill troligen ha en förklaring men man låter det ringa och önskar naivt att personen ska tro att man bara sprungit ner på ica för att köpa vuxenmat (t ex kantareller, räkor med skal och vitvinsvinäger) och inte alls är en sån där barnunge som inte vågar prata om känslor annat än per mail.
så nu är jag här, i skrivande stund, med hennes överläge betungande på mina axlar. kul start på helgen. ser ni en rödögd överförfriskad brud som lutar 90 grader kan det vara jag.

don't you want me?

jag hånglade med den sötaste flatan jag vet, som jag har sett ute tidigare när jag flängt runt med random halvtråkigt ragg . jag vet inte riktigt hur det gick till men plötsligt stod jag där mot väggen och kände hennes tunga mot min, och teglet riva mot min bara rygg *kåtbooze*. hur gick det till, var det jag som gjorde ett nice move och isåfall hur såg det ut? det fungerade ju uppenbarligen.
hon fick mitt nummer men har inte hört av sig än *håller snaran runt halsen*