Mens och män, långt ner på min favvolista

Hjälp mig, kära bloggläsare, för jag tror jag lider av manshat. Jag har länge förnekat det eftersom jag förstår att det är bortom allt sunt förnuft att hata kukfödda personer och samtidigt ha en socialkonstruktivistisk syn på kön. Eller? Jag hatar inte alla som saknar fitta per automatik. Jag bara hatar 

- De som inte förstår att det som finns mellan benen bestämmer hur mycket makt de får

- De som förstår att det finns mellan benen bestämmer hur mycket makt de får, men inte gör det minsta för att uppmärksamma problemet eller ändra på situationen

- De som ogenerat utnyttjar sitt (medfödda) maktövertag i olika sammanhang; i arbetslivet, på krogen, i hemmet osv (verkligen OSV)

- De som med alla medel försöker peka på/skapa skillnader mellan män och kvinnor

(Detta gäller även för andra kategorier än kön, exempelvis sexualitet och etnicitet. Intersektionalitet, mina vänner, har inte gått mig förbi)

Så om 99 procent av ovan nämnda personer saknar fitta, kan jag klandras? Jag skulle kunna vara så mycket mer tydlig i mina exempel, men jag ut och äta middag.

Likes this.. NOT

I skrivande stund sitter jag och äter något som jag, utan kunskap, tror är nyttigt; Tonfisk blandat med pesto rosso. För varje tugga registrerar huvudet maten som "Makrill i tomatsås". Så himla ovärt att lägga 26,90 på pesto då!? Ja allså, eftersom det ser likadant ut och tydligen lurar smaklökarna.

En annan sak. Vad är grejen med "Likes this" och en jävla tummen upp på Face book? Folk ba "Åh, häftig grej att göra på face book" och sen *gör det*. Hatar folk.

Exens ex, och varför det blev på detta viset.

Ida kommenterade på förra inlägget "Man blir nästan lite okär för att de varit så lättlurade och omdömeslösa" (*provar kursivering*) angående ens nya partners exflickvänner. JAG HÅLLER MED! Alltså vad fan, det går ju inte att bli tillsammans med vad som helst. Jag tänker mig att det är så här, så jävla typiskt: 

Vi befinner oss på en heterofest, tänk er en liten ful gulmålad 1:a i en närförort till Stockholm. Musiken som spelas är Kleerup (Värden tänkte: "Frääsch musik, sjukt trendigt!"). Det sitter 12 personer i vardagsrummet och dricker svensk öl, exempelvis Pripps blå eller Anderssons. Just nu snackar de om Henrik Larssons innebandykarriär. Det sitter även 5 st i det minimala köket och röker ut genom fönstret, de verkar dela på en bag in box av något rött vin och det låter just nu som de tvistar om huruvida FRA-lagen är en rekursiv akronym eller inte. 

Plötsligt säger en av killarna i vardagsrummet till den svarthåriga tjejen som sitter bredvid honom "Du, hon i de guldiga tightsen där borta i köket är förresten också flata. Ni borde bli tillsammans. Ska jag presentera er för varandra?"

EXAKT SÅ tänker jag att det är. Förstår ni hur jag tänker? För att förtydliga kan jag säga att jag även tänker att många tänker 

"ÅH! Hon är intresserad av MIG. Det är ju perfekt, jag är ju också singel. Och hon ÄR ju faktiskt rätt söt. Det gör ingenting att hon har håliga vans från 2002, de är säkert jättebekväma. Det är ändå dags att jag kommer över Maria nu, det kommer aldrig bli vi igen ändå. Och skitbra om vi flyttar ihop för jag har INTE råd med 5400 i hyra själv, dessutom tror jag katterna skulle gilla att ha någon hemma om dagarna"

Eller svävade jag ut nu? Nej. Jag tror jag är nöjd.

Moral moral

Idag undrar jag. Om det är okej att hacka sig in (..nåja) på flickvännens facebook bara för att kolla hur ett visst ex ser ut? *skäms kanske lite* Om man enbart kollade hennes foton, naturligtvis inga mail eller konversationer. Det är okej va? *gjorde fel men var så sjukt nyfiken*

Först tyckte jag att hon var ful. Sen lite söt. Men mest reagerade jag på hennes språk, i fotoalbumet och på statusen. Väldigt.. pinsamt. Tänk er "Här e ja lite packad, lr va tror ni? =)" 

SAKNAR ORD.  

Baby come true, this is not you

Jag vet inte, det verkar som att mina vänner inte riktigt förstår när någonting sårar mig. De gör det inte av illvilja, empatisk oförmåga eller egoism. Utan sonika för att de aldrig befunnit sig i någon liknande situation och således inte kan förstå hur det känns. Och okej ibland då, får jag väl erkänna, finns det väl de som inte vill starta någon "konflikt" med berörda parter. De vill inte "hamna emellan". Det gör mig lite ledsen, ibland måste man öppna munnen och säga vad man tycker. 

Men när jag försöker förklara hur ont det gör dunkar vännerna mig i ryggen och säger i peppande ton "Men herregud det där är ju ingenting att ödsla energi på, du är ju 100 gånger bättre än den där tjejen och det vet du ju om. Hon är inte ens värd skiten under dina skor". Och det gör mig så klart lite gladare, lite starkare. Men samtidigt känns det som att jag därför inte tillåts vara ledsen. Så idag är jag det i smyg. Jag. Och miss Il Nostro Rosso del salento.

I hate winter. Take me to. You-lie you-lie you-lie

Jag fick ett mail från en söt tjej på QX innan

"Hej. 

Måste bara säga att du har så sjukt snygg klädstil. Sådär vill jag också se ut. Så avslappnad, men ändå medveten. Om jag bara kunde skulle jag klä mig sådär. 

Hejhej från  X"

Först blev jag jätteglad och solade mig i glansen. Sen ba "Men vänta nu, det är ju bara kläder, inte jaaaag. Det var ju inte en komplimang till mig egentligen. Vem som helst kan köpa det där". Så blev jag lite ledsen igen och drack ett glas vin. TB kom över med mitt usb-minne som jag glömt.

- Du ser så trött ut, fast bara i ögonen. 

- Det är så här jag ser ut när jag gråter utan tårar, tänkte jag men sa det så klart inte. OBS! Jag hette *crYin_withOUt_tears* på skunk.nu 2002 om ni undrade. *inte*

För övrigt är det någon jävla granne här i huset som varje jävla kväll poppar popcorn. Hatar lukten! Måste sätta upp en arg lapp. Förslag på text?

Girly girl

Nej, det där blev ju fel. Åt en halv påse vitlökschips istället för att gå och träna. ÅHHHH (självförvållad) ångest! Men det är så patetiskt av mig så jag tänker inte ägna det någon som helst uppmärksamhet. Hursom, det ger mig lite tid att blogga. Idag ska vi prata om
bajs
mens
och att fisa.
Någonting jag har oerhört svårt att diskutera in public. Jag är en sån barbiedoll som varken fiser, bajsar eller har mens. Gud så perfekt jag är nu när jag tänker efter!

Fast. Nej. Det håller ju inte i ett förhållande. När ett pekfinger sakta lyfter troskanten är det ändå rätt lägligt att säga "Du, alltså jag har mens så du vet". Eller när man inser att toabesöket kommer ta längre än 3 min och att det kan behövas lite extra volym på teven eller dattan. (Åh jag blir helt generad bara av att skriva det här) För ett tag sen höll jag på att sabba till det rejält mellan mig och TB eftersom hon trodde att jag inte ville ha sex. Saken var att jag fick mens två gånger inom loppet av en månad (jösses!) och var för tonårstönt för att våga säga något. Så när jag lite diskret försökte ta bort hennes händer från min kropp några dagar i rad under mens #2 blev hon bara så ledsen och stött och liksom "Jag känner mig otillräcklig, du tycker inte att jag är fin, vad gör jag för fel, vi har problem" och jag liksom dog lite för jag förstod hur sårad hon var, och hatade mig själv för att jag inte öppnade käften.

Och, någonstans där insåg jag att jag måste komma över mitt "fina flickan-komplex". Såå, jag har övat. Jag provocerar mig själv genom att säga högt i neutral ton till TB typ "Du, ska du bajsa sen eller? Jag tänkte att jag kanske kunde diska så länge då" och sneglar på henne för att se om hon inser hur jävla svårt det där var för mig att säga och hur tomatfärgade mina kinder är. Men hennes reaktion är att i vanligt tonläge ba "Ja, jag gör det i reklampausen. Men du, diska inte. Den tar vi tillsammans sen" och mitt hjärta bultar krafigt över att jag VÅGADE herregud jag vågade.

Och. Ibland på nätterna när vi ska sova och jag råkar släppa mig så blir jag helt likstel, svetten börjar rinna. Och. Jag önskar av hela mitt hjärta att TB inte hört något och lyssnar i flera minuter för att höra om hon har jämna tunga andetag. Sen när jag vaknar på morgonen är jag sjukt nervös för att hon ska säga något, så jag beter mig oromantiskt och ba springer till duschen/teven eller dattan och är så "inne i det jag gör" att jag inte kan konversera.

Eder,

TÖNT.

Jag blir så trött

På scenen ser vi tre ynglingar i orange spraysolbränna, "fräck frisyr", kavaj och slitna jeans. Applåderna avtar efter vad som verkar vara en oändlighet och trion lutar sig mot mikrofonen.

- Vi vill tacka våra låtskrivare, Mackan och Jonte.

- Och även Jimmie P som har gjort musiken till låten, tack!

- Vi vill också tacka våra stylister, tack som fan och bra jobbat!

Den kortaste av dem ler stort mot publiken och visar tänder stora och vita som sockerbitar. Han vinkar med högerhanden och ropar "Jag älskar er, ni betyder allt för mig". De tre ynglingarna går av scenen.

Pengarna tillbaka, Conor Oberst

Man säger "Förlåt, jag gjorde fel det var dumt jag förstår dig" till varandra och blir sams. Man sätter upp gardiner i nougat och man kan inte motstå fina ben i korta shorts så man smeker längst låret med handen och sen efter det knullar man lite försiktigt en i en matchande soffa. Nougatbrun, alltså. 

Man undrar om det är så här lätt, alltid. Om helylle-Rickard Sjöberg eller helylle-Carola vad-hon-nu-heter-i-efternamn-numera säger "Förlåt, jag gjorde fel det var dumt jag förstår dig" och sen har mjuksex med kärleksfulla ord i en nougatbrun soffa.

Jävlar lättliv, man har slösat bort mitt liv på ångest och hjärtesorg I ONÖDAN!

2009, please be fine

Jag ligger i soffan, lyssnar på Anna Ternheim och vill cry my eyes out, men det kommer inga tårar för de tog slut i lördags. Ja well, nu är livet inte så hemskt som det låter men när man bråkar med den som betyder mest och bara känner ett tomt svart hål på insidan, kan inga som helst dödsnyheter från GAZA beröra utan man ba "buhu hu det är så synd om mig för hon förstååår mig inte och nu ha det skapat en distans som gör att jag inte vet om vi kommer hitta tillbaks till varandra buhuuuu *gråta en skvätt*" 

I lördags då, förnedringens afton. Vi blir osams och jag (TACK FÖR DET RÖDTJUTET) gråter som ett litet barn (OBS! GRÅTER ALDRIG) och hon ba "Nä skärp dig, nu går jag hem så pratar vi om det imorgon" helt ice cold och jag ba anammar någon B-film och ba "Gåååå inte, snälla gå inte" *skakar av gråt* och hon ba "Skärp dig! Vi hörs imorgon, hejdå!" och där sitter jag med händerna i ansiktet gråter sönder min värdighet. 

Såhärva. Att sen i söndags, efter timmar av meningsskiljaktigheter, blev vi äntligen sams. För att sedan börja bråka igårkväll igen, om samma sak. JAG FÖRSTÅR INTE. Jag är ju Zoloftet själv, jag är inte van vid bråk och nu är jag ledzzzen igen för vi hade bestämt att gymma imorse men hon ba skulle i stället träffa nån jävla snubbe och syssla med nån random konstform vad vet jag. prettoIDIOT. *14 år*