Skål då, du där

Jaha. Igen. Tog till alkoholen för att hantera ångest, stress och nedstämdhet. Och jävlar i min lilla låda vad jag älskar när lugnet infinner sig. Nå Dr. Björn Hansson (om jag hade haft en terapeut hade han säkert hetat det) vad säger du om det va? Jag är säker på att han hade hade svarat
- Det där är ju bara en kortsiktig lösning, det tar inte bort det verkliga probleeemeeeet (*släpig dialekt*).
JA MEN VAD I HELVETE ÄR INTE KORTSIKTIGT DÅ? hade jag replikerat. Allt som gör mig lycklig uppenbarligen. Ha sex, äta mat, kolla teveprogram, fyndshoppa kläder, skriva, bada i medelhavet, designa osv osv osv. Usch. Hatar terapeuter. Som ens inre egna samvete. Parasiter, är vad de är.

winter rose

Jag är skrämmande svag för brudar i för stor skjorta, leggings och slitna stövlar. Jag utforskar inte känslan vidare. Detta beror på;
1) jag är inte singel (mycket viktig poäng)
2) de som klär sig så är hetero, flator har dålig klädsmak

Välkommen till gnällbloggen

NÄE, jag hänger inte med. Helt plötsligt ska allt vara upp-och-ner-vänt. Jag syftar så klart på prylar i *en affär nära dig*. Jag förstår tanken bakom, men den håller inte hela vägen. Man överkonsumerar ju alltid skiten ofrivilligt. Ta till exempel min deo från rexona. Den luktar gott och man luktar länge efter applicering, men den tar slut på 2 veckor för att man kletat in tre gånger så mycket tvålsmörja i armhålan som normalt. Min stackars sojakorv blir helt dränkt i ketchup och ser oaptitlig ut när den ligger nästintill osynlig mellan fiberkorvbrödet. För att inte tala om den klassiska duschcremen som det bara räcker med att man lyfter några millimeter på locket så har man hela handen full, samt nån deciliter som har letat sig ner mot duschbrunnen.
Men det är väl bara att vända tillbaks på produkten, din gnälliga fan? tänker ni.
NEJ, se det går inte. Den är konstruerad att enkom kunna stå just.. upp-och-ner. SERIÖST!? Nån jävla man som uppfann skiten, jag lovar! *var tvungen att slänga in lite manshat i det här inlägget* Heheheheheheheheh åhhhhhhhhhhhh.
Mvh
Den oseriöse

Vi skickar dem till djungeln, ok?

Jag och min eh.. älskling (yeah!) är på parmiddag i helgen. Allt är supertrevligt med fantastiska 3-rätters, massa vin och kortspel. Men så vid ett tillfälle, som vanligt, så kommer det upp en diskussion om feminism och dylikt. Två uttalanden (av samma kille) fick mitt blod att koka:
- Vi satt på personalmötet och hon sträckte på sig.. och shit, hon var så sjukt jävla hårig under armarna. Alltså där ligger till och med djuren i djungeln i lä, hähähä. Jag var ju heeeeelt säker på att hon var flata liksom.
+
- Det är fan ta mig det äckligaste jag vet, hår under armarna. Asså jag klarar verkligen inte av det.
(jag) - Då antar jag att du själv håller dig slät under armarna också?
- Eh, hehehe (skrockande skratt) Nej jag rakar mig inte.

Snubbar, jag säger då det. Mycket trevliga och smarta, till citat av ovanstående karaktär dyker upp och man ba "just ja, du hade en kuk mellan benen jag GLÖÖÖMDE". Detta gäller även vissa butch-flator. Har märkt liknande tendens vid flertalet tillfällen.
Hej!

OMFG ROTF.. crying

OMFG jag har haft ångest hela dagen för att jag outade mitt hösthat och naturligtvis att jag inkluderade min rådande spegelfobi. Jag ba "måste hem snabbt och radera, innan folk hinner läsa. vill att folk ska uppfatta mig som *cool brud*". Sen nu när jag kom hem så insåg jag att vafaan, jag är ju anonym. Ingen vet. Folk kommer fortsätta uppfatta mig som en självsäker, snygg(?) feminist(fitta?) i DRL (det riktiga livet).
Nu över till någonting helt annat. Mozilla firefox (mm, använder ju det. IE är för nybörjare) ville att jag skulle uppdatera till 5.0 och jag ba "okej whatever you say" men det skulle jag INTE ha gjort. Nu kommer det upp två felmeddelanden när man startar datorn. HATES verkligen felmeddelanden vid datorstart som man måste klicka bort innan man kan tuta och köra. AGHH helt B ju.

Våren, i fucking need you

Usch, jag känner mig så extremt ohet. Det är inte bara en liten övergående känsla utan den upptar flera timmar av mitt dygn. Jag kan inte ens kolla mig i spegeln längre. Idag har jag fått titta så att frisyren ligger okej genom.. reflektionen i min bärbara dator. Jag vet! Det är tragiskt. Det är höstens fel. Så här blir det alltid. Jag köpte ett par adidasbyxor förra veckan som jag varken provade i affären eller här hemma, spegelfobin blev för stor. Åh, vad jag önskar att det här går över snart.

Vardagshändelse på mitt lokala närlivs

Idag när jag var på mitt lokala "närlivs" (cravade choklad, okej? ps: marabou amigo är inte att rekommendera) så kom det in en liten liten gubbe. Kanske en av de äldsta upprätt stående jag någonsin har sett. Vitt hår, skynklig hud med hårda veck och en potatisnäsa i fascinerande proportion till övriga kroppsdelar. Kroppen hade han stoppat in i en brun kostym utan dess like, anno möjligen 1903. Om ens det.
Nåja, den lilla gubben ställer sig bakom mig i kön. När det är hans tur i kassan slänger han fram en skrynklig 20-lapp och väser mycket lågt "Teestiiklar" Mannen bakom disken spärrar upp ögonen och får ur sig ett "Ursäkta, vad sa du?". Den lilla gubben suckar och prövar igen. Dock med samma väsande låga röst. "Ett paket testiklar.. tack" Mannen bakom kassan söker desperat ögonkontakt med mig men jag är lika chockad jag och därför inte till någon vidare hjälp. Den lilla gubben sträcker upp en tunn arm med långa fingrar och viftar på något som hänger i en korg bredvid kylskåpet för snus. Mannen vänder sig om och skiner upp. "Ah, tändstickor" säger han och plockar fram ett paket. Den lilla gubben muttrar något ohörbart till svar. Antagligen inte ett tack. Jag går därifrån lite undrande;
1) Sa den lilla gubben testiklar med flit, hade han blandat ihop orden eller hörde både jag och mannen i kassan fel?
2) Vad skulle han med tändstickor till?

Moderatstolle

Någon vilsen eller möjligtvis bakfull brevbärare hade lagt en morgontidning i mitt brevinkast idag. Tyvärr av fel karaktär, så jag blev inte särskilt glad, men läste ändå tidningen när jag kom hem från jobbet. Samtidigt åt jag kräft-& färskostfylld rödtunga med vitlöksdoftande potatisrullar, krämig tryffelcremé och rostade valnötter. Okej SKOJA! Men den åldern och det könet jag har söprplade jag linssoppa med potatis och purjolök. Samtidigt som jag då läste SVD. Redan på första sidan funderar jag på att slänga skiten genom fönstret. På Ledarsidan skriver Maria Abrahamsson:
"Jag skulle inte höra till de sörjande om genusforskningen inte fick en krona mer av statliga medel. Men så lyckligt förhåller det sig inte."
Nä. All forskning är inte god forskning och ibland beviljas pengar och bidrag till fel personer (*host* Annica Dahlström *host*). Men att därför anse att man inte ska anslå genusforskning fortsatt bidrag är för mig ett ganska korkat uttalande.

All I know is there’s something new real near

Vi stod utanför den indiska restaurangen. Det var så kallt att det kom rök från våra munnar när vi andades. Jag roade mig med att försöka göra rökringar, ett ganska exotisk fenomen för mig som 4-ever ickerökare. Hon tittade roat på mig.
- Du, jag måste säga en sak men det kommer låta lite konstigt.
- Men försök formulera om det i huvudet först då? sa jag.
- Jag tänker på det en stund, det är ingen brådska.
Sen promenerade vi hem och jag tänkte inte mer på vad hon hade att säga. Men så i morse vaknade jag av att hon strök sina fingrar försiktigt över mina nyckelben.
- Det där jag skulle säga i går. Alltså, du kommer tycka jag är knäpp. Men okej.. (paus för vattendrickande) Så här är det. Jag har haft en del långa och seriösa förhållande innan ju som du vet. Men jag har aldrig, alltså verkligen aldrig, känt något liknande förut. Inte ens i närheten. Och jag vet att man formas av tidigare händelser, att det gör hur man är idag. Men det känns ändå typ "Vad har jag hållit på med de senaste åren när det nu är så självklart hur det ska kännas med någon". Förstår du hur jag menar?
Och herregud. Jag förstod precis.

Ska det vara så här för alltid?

Det gör ont för varje hjärtslag skulle man kunna säga, men i stället för smärta som rör kärlek handlar det för mig om mitt hat. Jag är så bitter och cynisk och har en sådan negativ inställning till människor överlag att det gör ont att andas. Korkade insändare till tidningar, folk som får yttra sig på debattsidor, kristdemokrater (ja, Ebba Busch..), sexistiska skämt i fikarummet, dagens outfit-bloggare, bekanta med låg moral.. Jag skäms över att jag verkligen kan göra listan hur lång som helst här. Jag orkar inte, jag är konstant ledsen. Hur gör man? Hur gör ni?

:( :( :(