Vi stod utanför den indiska restaurangen. Det var så kallt att det kom rök från våra munnar när vi andades. Jag roade mig med att försöka göra rökringar, ett ganska exotisk fenomen för mig som 4-ever ickerökare. Hon tittade roat på mig.
- Du, jag måste säga en sak men det kommer låta lite konstigt.
- Men försök formulera om det i huvudet först då? sa jag.
- Jag tänker på det en stund, det är ingen brådska.
Sen promenerade vi hem och jag tänkte inte mer på vad hon hade att säga. Men så i morse vaknade jag av att hon strök sina fingrar försiktigt över mina nyckelben.
- Det där jag skulle säga i går. Alltså, du kommer tycka jag är knäpp. Men okej.. (paus för vattendrickande) Så här är det. Jag har haft en del långa och seriösa förhållande innan ju som du vet. Men jag har aldrig, alltså verkligen aldrig, känt något liknande förut. Inte ens i närheten. Och jag vet att man formas av tidigare händelser, att det gör hur man är idag. Men det känns ändå typ "Vad har jag hållit på med de senaste åren när det nu är så självklart hur det ska kännas med någon". Förstår du hur jag menar?
Och herregud. Jag förstod precis.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Fan vad cute! Jag känner samma sak med min flickvän. Och alla som tror att man är bitter (vadå bitter, det är en jargong!) för att man fått ligga för lite kan ta sig i arslet!
Post a Comment