Tuesday, May 5, 2009

THE svacka, ni vet?

Jag tänker att en borde lägga av med internet. Inget mer fejjan, kuk-x, bloggande eller läsande av patetiska det-här-har-jag-gjort-idag-bloggar. Det känns alltid som att när folk runt omkring mig avslutar sitt fejjan-konto eller stänger ner sitt kuk-x så har det hänt något drastiskt. Liksom, att det är något issue som personen dealar med och vill inte synas/verka eller snoka under den här tiden.
Men jag. Jag är bara så trött på mitt liv inomhus. Mitt liv framför dattan. Mitt liv där jag läser om andras liv. Mitt liv där jag kollar andras skrytbilder, andras posébilder: "Min nya gadd, första sittningen" eller "Modellade lite hos Pontus" (tänk er en lam studiefotograf, egna gina tricot-kläder och air brush-tanning). Alltså varför? Jag vill inte vara en del av det här.. icke-livet. Det passar kanske vissa people, men jag själv blir så trött på'att. 

Okej om jag hade fått betalt. Om jag hade suttit på mitt jobb som käck receptionist och samtidigt läst Carolina Gynnings kvasi-poesi eller Linda Rosings mellanstadiesvenska. Men nu är det min fritid, mitt liv, som passerar förbi medan jag hänger på www.

Monday, April 27, 2009

Bra böcker till inskränkta föräldrar?

Så, nu vädjar jag till alla icke heterosexuella där ute. Någon som vet någon bra litteratur till föräldrar som har lite svårt att förstå och acceptera homo- och bisexualitet? PLEASE PLEASE.

Saturday, April 25, 2009

Du är ju EGENTLIGEN inte "sån"

Så här. Att. Vinet står på kylning och jag har köpt nya skor kvällen till ära, det har pirrats i min mage och jag har längtat. Men. Jag kommer inte att komma iväg för tyngden på mina axlar får mig att se sned ut och ögonen är söndergråtna sen gårdagen och har lämnat en ljusröd rand nertill som får mig att likna en anorektisk deprimerad teenie. 
Jag har ingen kraft. Jag kommer inte orka le och jag kommer inte vilja bli "salongsberusad" för det skulle bara spä på ledsamheten. Jag skulle behöva bli riktigt råpackad och inte ha koll på vem jag är eller var jag befinner mig, men det vill jag inte utsätta mig själv för. 
Och igår när det var som värst smsade jag TB och skrev "Jag kan inte prata, men jag är så ledsen så ledsen och tårarna bara rinner. Jag önskar att du vore här bredvid" och hon svarade på två röda "Du ska inte behöva ta sån skit. Stanna där, jag kommer. Jag kör härifrån nu och hämtar dig, det tar 90 min. Håll ut!" och det var så fint av henne så för klockan var 01.30 och hon hade jobbat massa och skulle upp tidigt morgonen därpå, men jag lät henne inte hämta mig trots att hon insisterade. Men nu känner jag mig helt ensam och ledsen och tårarna rinner fortfarande, 24 timmar senare.

Så festligt är det alltså att träffa föräldrarna som inte accepterar att deras dotter inte är fucking jävla heterosexuell, och gärna låter det påpekas med elaka ord.

Tuesday, April 21, 2009

All cred till föräldrar som står emot

Jag blir så lycklig när jag hör eller läser om föräldrar som uppfostrar sina barn könsneutralt. När andra blir glada över att fotbollslaget vinner matchen, att plasmateven är på rea eller att piratbay-killarna fälls i rättgången.. går jag runt och ler efter att ha läst en sådan här artikel.


Hur orkar ni, vore det inte skönt att bara följa med strömmen? De tittar på varandra och tänker efter. 

– Nej, det handlar väl om att visa sig själv respekt. Jag måste göra det jag tror på, inte bara ta den lätta vägen, säger Roger. Yael håller med.


Jag kommer orka, och jag kommer aktivt kämpa, för att mina barn inte ska behandlas efter traditionella könsmönster. Jag kommer vara den där jobbiga morsan på föräldrarmötet/simklubben/kräftskivan som gnäller och ifrågasätter och som blir himlad bakom ryggen åt. "Jo.. jag respekterar att hon vill att hennes son ska få leka prinsessa i de där.. kläderna!? *suck* Det är ju hennes val.. Men jag tycker inte om att min Kevin har börjat leka hemma hos dom så ofta, jag tror inte att det är bra för honom"

(För övrigt. Vem döper sitt barn till Kevin? NOT OKEY, ok!?)

Thursday, April 16, 2009

Sextrakasserier är vardagsmat

Jag trodde inte att det pågick någon aktivitet på min blogg längre, och så FEM kommentarer bara sådär från ingenstans. Nu blev jag lite taggad (uttryck a lá Sanna Bråding/Katrin Zytomierska/Leif Loket Olsson) att skriva igen. Well, nuffsedd about that.

Fittsoppan. Nej, jag beslutade mig för att inte säga någonting. Det är egentligen inte min bussiness att skälla på henne. Jag vill att hon håller sig så långt borta från mig som möjligt, det är inte värt att bli indragen i någon skit. Och jag vet att hon gärna ställer till med dramatik. Så, nä!
Idag vill jag istället fokusera på det här
JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ ATT FOLK LÄGGER SIG I. HAR ÅSIKTER OM DET ÄR OKEJ ELLER INTE. Och framförallt, att män tror att de äger min sexualitet eller har rätt att inkräkta på min privata sfär. Jag kan inte kyssa min tjej på gymmet där jag tränar, det skulle bli hotfulla blickar eller kommentarer. Jag kan inte gå hand-i-hand med henne förbi gäng med killar (oavsett om de är 17, 26 eller 39) utan att bli trakasserad. Jag kan inte hångla med min tjej på en filt i en avskild park utan att det ska komma fram någon jävla man och säga något äckligt, eller bara ställa sig en meter ifrån och glo. Jag måste alltid vara på min vakt, försiktig och uppmärksam, och jag är så förbannad trött på att det ska behöva vara en grej att jag har tjej. 

Monday, April 13, 2009

Det är OK att hata sitt ex

Åh mitt cpex. Uttalas alltså cepe-ex. Hon beter sig så vidrigt så jag vet inte riktigt vad jag ska ta mig till. En del av mig vill ju lyfta luren och ba "Alltså jag VET. Alla VET. Du är inte så smidig som du tror, tjejen" Och sen ösa ur mig allt jag tycker om henne som jag inte sagt på grund av min svenska finkänslighet-inte-trampa-någon-på-tårna-sköt-ditt-skit-i-andra.
Men den andra delen vill inte ha något med henne att göra. Jag har gått vidare (vilket det aldrig var några problem att göra) och vill inte ta del av hennes destruktiva drama queen-liv. Lesbisk fittsoppa har aldrig varit min favoriträtt.

Wednesday, April 8, 2009

Uppdaterad

Där ser man. Samantha och Lindsay har gjort slut. Jag bryr mig inte nämnvärt, men funderar på om hela lezlo-grejen har gjort skada eller nytta för flatvärlden? Någonstans fick jag för mig att unga flator såg upp till Lindsay, men det har blivit sådant fokus på att Samantha var "mannen" i förhållandet och att det är så en lesbisk relation måste se ut. En man och en kvinna. 
Nåja. Det förvånar mig inte att det tog slut (men vad vet jag?) eftersom deras relation till stor del handlade om att hänga på flashiga klubbar och ta droger. Jepp jag har sett bild på det, man kan väl sin skvallerblaska hehe. Men mina kära, går det att ha en fungerande relation där onykterhet och klubbande är vardag? Jag betvivlar. Som en god vän sa till mig igår över ett glas.
- Jag är så glad att jag inte lever det livet längre. Om (hemligt namn) börjar ta droger igen kommer jag att säga att "Nej, det här går inte. Det är slut", för det går faktiskt inte att ha en partner som ständigt är skitpackad eller hög och verkar tycka att det är jättekul.
Nä. Jag blir mer och mer inne på framtidstankar; köpa bostad, skaffa barn och odla kryddor i blomlåda. 

OJDÅ