Fittsoppan. Nej, jag beslutade mig för att inte säga någonting. Det är egentligen inte min bussiness att skälla på henne. Jag vill att hon håller sig så långt borta från mig som möjligt, det är inte värt att bli indragen i någon skit. Och jag vet att hon gärna ställer till med dramatik. Så, nä!
Idag vill jag istället fokusera på det här
JAG BLIR SÅ TRÖTT PÅ ATT FOLK LÄGGER SIG I. HAR ÅSIKTER OM DET ÄR OKEJ ELLER INTE. Och framförallt, att män tror att de äger min sexualitet eller har rätt att inkräkta på min privata sfär. Jag kan inte kyssa min tjej på gymmet där jag tränar, det skulle bli hotfulla blickar eller kommentarer. Jag kan inte gå hand-i-hand med henne förbi gäng med killar (oavsett om de är 17, 26 eller 39) utan att bli trakasserad. Jag kan inte hångla med min tjej på en filt i en avskild park utan att det ska komma fram någon jävla man och säga något äckligt, eller bara ställa sig en meter ifrån och glo. Jag måste alltid vara på min vakt, försiktig och uppmärksam, och jag är så förbannad trött på att det ska behöva vara en grej att jag har tjej.
9 comments:
Det är så här jag vill ha dig - arg, men på rim - underbart!
I övrigt håller jag med och det är givetvis vidrigt!
I hear you. Det är helt vansinnigt!!! Tidigare tyckte jag inte att en skulle behöva göra en grej av att vara gay, då jag själv inte tycker att det är en big deal. I diskussion med superbögen Allan som tyckte att jag var så fel ute fick jag klart för mig att det var min förbannade skyldighet att outa mig och partnern vareviga dag, som ett steg i kampen våra fellow gay people hade fört innan vi ens var byxmyndiga. Jag pallade inte lyssna på superbögen och hävdade bestämt att det är min privatsak. I efterhand funderar jag på om det trots allt inte ligger något i att inte ge efter för eventuella trakasserier, annars tar ju kampen slut. Känns lagom frestande när grabbarna gubbs står på kö för att trackassera en, iofs.
Just precis! Detta skall påpekas, nötas och upprepas tills den dag då en tyyyyydlig förbättring har skett. -Det ska folk ha klart för sej.
Hanusi: Jaa!! Man måste reagera lite här i världen :D
Anonym: Tack för kommentaren. Instämmer och förstår till fullo. Jag har också tvekat fram och tillbaks, huruvida jag vill vara "öppen" (hatar ordet), men jag har faktiskt kommit fram till att jag hellre är det. Så länge det inte är hotande för min säkerhet naturligtvis, men jag kan faktiskt stå ut med trakasserier av diverse slag från IDIOTER där ute.
Mossgröna HBT-bloggen: Sure thing! Jag tänker aldrig nöja mig, aldrig känna "vad braaa jag har det" förrän det inte längre spelar någon som helst roll vilket kön jag eller min partner har.
Anonym här igen: vill tillägga att jag faktiskt kom till insikt och försöker vara så öppen som jag förmår. Det är inte alltid lätt men jag peppas av alla öppna gays därute... Även om jag inte identifierar mig med hälften av gay communityt.
... så är kampen för våra rättigheter vår gemensamma sak.
Anonym igen: Näää jag känner inte känslan av någon happy regnbågsfamilj direkt, om det var det du tänkte på. Under- och överordningar, normer och utanförskap. Men KAMPEN FORTSÄTTER.. *politisk*
det finns många idiotiska människor här i världen som inte kan respektera andra människor... tyvärr.
Intressant dokumentär på P3 om homokamp!
http://www.sr.se/laddahem/podradio/SR_p3_dokumentar_090322080053.mp3
Post a Comment