Tuesday, November 27, 2007

Åh precis vad jag ville ha, tack!

För alla er som bor i Stockholm tycker jag att ni ska göra det här ikväll. Jag gillar pålästa brudar, kan liksom inte tänka mig att vara tillsammans med en hetero fast en homo om ni förstår hur jag menar. C är sådan. Som en julklapp från mormor: Väl-inslagen och spännande på utsidan, men sjukt tråkig och oanvändbar inuti.

Sunday, November 25, 2007

Stereotyper och en av alla tusen andra

Jag måste yttra mig lite om fotoalbumen på qx. Album som är döpta "Me, myself and I".. kom igen? Bilder på katter, tekoppar och tatueringar fungerar inte heller om man ska ragga på mig. Nina Hemmingsson kan evenutellt vara okej, har inte bestämt mig än.

Friday, November 23, 2007

Att pröva sina lesbiska vingar, del I

Inspirerad av det här inlägget måste jag berätta om första gången jag hade tjejsex. SKOJA! Skulle aldrig använda det utrycket. Iallafall, första gången jag låg med en tjej. Jag undrar om det finns någon har en magisk story gällande sitt första ligg? Well, jag mådde bara dåligt, under och efteråt.

I alla fall, jag var 17 och hade börjat fundera över min sexuella identitet. Att jag varit plågsamt smygkär i en tjej i innebandylaget 2 år tidigare hade satt sina spår. Kanske var jag mer flata än bisexuell? Passande nog hade en "lesbisk barndomsvän" (åh vad jag utan att reflektera över det då kategoriserade folk efter deras sexuella läggning) tjatat på mig att jag skulle följa med henne på en klubb för bara flator. Det pirrade i magen, dels för att jag var osäker på om vi skulle komma in, dels för att jag hade som mål att dra hem en tjej. Jag hade stått framför spegeln och tvättat bort sminket både en och två gånger, tills jag nöjde mig med underlagskräm och lite mascara. Less is more om du vill se äldre ut, hade jag läst någonstans. Egentligen var det svart ögonskugga och rött läppstift som gällde när jag hemmafestade med mina HETEROSEXUELLA kompisar. Och se där, mitt utseende passerade, vakten släppte igen oss med en nick. Ingen legkontoll, jag var överlycklig. Hade annars övat in en nödlögn om en börs-stöld som var polisanmäld. Jag andades ut och tittade mig runt omkring. Det var inte bara fresha 20-åringar som svängde slanka ben eller ägnade sig åt intimerier. Nää, det var tjocka sladdriga kvinnor över 50. Jösses amalia! Min haka var nere i golvet.

Efter ett öl-intag som inte längre gick att räkna på ena handen insåg jag att det inte var någon som skulle ragga på mig, trots att jag satt och log mot varenda tjej som inte såg ut som en kvinnlig Lasse Berghagen. Långt efteråt förstod jag att flatvärlden är ett smetigt kollektiv där man har misstankar mot "nya" medlemmar. Nå, inget ragg och kvällen började lida mot sitt slut. Vad skulle jag göra? I osnygg desperation började jag flirta med tjejen jag gått dit med, trots att vi känt varandra sen vi var 3 år. Ojoj, helt plötsligt satt hon i mitt knä och vi hånglade förvirrat. Lika snurrigt var det när vi efter pinsam tystnad i taxin plötsligt befann oss hemma hos mig och jag skulle få av henne bh'n. Hjälp, bak-o-fram, hur gööör man? Efter 2-3 halvdana försök hjälpte hon till.
För att inte utveckla det här till någon sexfantasi för kåta porrsurfare ska jag kort sammanfatta resten. Vi låg endast iförda trosor i min säng och jag vågade inte ta på annat än hennes runda små bröst. HYSTERI! Varje gång jag började smeka hennes mage tänkte jag "Ånej, jag vågar inte. Jag kommer göra fel". Hon hade haft flickvänner förr, och lirkade därför smidigt av mig trosorna. Men jag bara låg där stel som en glasspinne. När hon smekt mig i vad som verkade en livstid eftersom jag var så nervös, förde hon försiktigt in ett finger en liten bit. För mer än så gick inte, jag var torr som sträv bomull och kände att jag bara ville sjunka genom sängen. Hon stoppade sina fingrar i min mun och jag sög lite tafatt. Hon tittade upphetsat på mig och när jag såg hur gärna hon ville var jag tvungen att avbryta. "Det går inte.. asså, vi är ju kompisar och det kommer bli pinsamt imorgon. Eller?" frågade jag försiktigt och hon drog snabbt bort sina händer från min kropp "Hehehe, du har rätt. Det här glömmer vi".
Jag väntade några minuter och låtsas-snarkade till jag höll på att få syrebrist, men till sist märkte jag att hon faktiskt sov på riktigt. Morgonen där på gick hon i duschen direkt när hon vaknade och när hon kom ut färdigsminkad och påklädd hade jag hunnit göra samma sak.
"Vi ses" sa hon och pussade mig stelt i pannan. Precis så jag brukade göra när jag legat med killar och skulle hem dagen efter och inte visste om en puss på munnen var okej.
"Fan, jag tänder nog inte på tjejer ändå", tänkte jag efter den händelsen. Något som höll fast vid allt för länge.

En slags summering

Okej. Jag måste fundera över vilken struktuuur den här bloggen ska ha. Ska jag fortsätta tjata om mitt snygga ex som jag inte kan komma över trots att jag egentligen inte vill ha henne? Ska jag älta mitt nytillkomna dåliga självförtroende och samtidigt anmärka hur trrråkiga alla andra är? Eller ska jag helt enkelt raljera över vardagliga ting och skapa en så kallad DISTANS till mina icke-existerande bloggläsare? För fan. Jag kan inte blanda ihop det så här. Känns en aning:

Thursday, November 22, 2007

Tack men nej tack och tusen tack

Igår, åh, blev jag töntigt smickrad; en kompis ringde och berättade att en kille som spelar i ett halvstort svenskt band som jag pratat med flera timmar backstage efter deras spelning, ville ha mitt nummer. Eftersom min kompis är en bra kompis lämnade han inte ut det, varpå killen då istället bad min kompis att hälsa att han inte har flickvän längre och att jag gärna får ringa.
Alltså, den här killen är nog rankad som ganska het av girlzen, men jag är inte intresserad. Dels för att jag inte kan tänka mig att ha ett förhållande med en kille, varpå det krävs mycket för att jag ska vilja ligga. Dels för att det är avtändande med bandkillar. Men jag fick åtminstone lite välbehövd bekräftelse i vinterhelvetesmörkret, även om jag känner mig lite töntig. Vill faktiskt också förtydliga att bandet som den här killen spelar i inte går under kategorin "Ligga-med-så-många-unga-fans-som-mljligt". Alltså inte till exempel The Ark, Melody Club, Eskobar, Sugarplum Färryyyyy och allt vad de nu kan tänkas heta.

Wednesday, November 21, 2007

but i can't get over you

Vi pratar nu. Hon och jag. Inget märkvärdigt, nej verkligen inget märkvärdigt. Allt jag hör är "JAG JAG JAG, BLA BLA BLA, GUD VAD SKA JAG GÖRA? JAG BLA BLA" Självupptagne jävel.

Monday, November 12, 2007

Na Na Na

Hur dålig jag än känner att jag är på att avsluta relationer finns det alltid de som är sämre. Oturligt nog verkar de här personerna ha en sak gemensamt.. mig.

Sunday, November 11, 2007

Det här med tiden..

Idag är jag provokativ och möjligt självdestruktiv. Jag klickar mig in på exets facebook-sida för första gången, trots att vi är vänner där och har varit det ett par månader. Fäster ögonen på statusen.. "It's complicated". Känner efter men det gör inte ont någonstans. Jag vet inte vem det är eller hur hon ser ut så det berör inte. Än så länge har jag inte orsakat mig själv någon skada. Kollar profil-bilderna men känner mig lugn. Fortfarande good-looking, kanske till och med ännu snyggare nu än när vi var tillsammans. Det kan dock vara de trendsäkra kläderna, sådant kan förvilla. Men ingenting jag vill ha eller saknar. Men sen gör jag misstaget. Eller misstag och misstag, jag var ju ute efter en känsla. Fast nu efteråt ångrar jag mig naturligtvis. Iallafall, jag går in och läser på The Wall och hittar följande:
"Heeej, vi saknar dig så sjukt jävla mycket. Synd att du inte kunde vara med. Puss!"
Det hugger till i hjärtat. Jag klickar vidare och får mina misstankar bekräftade. Mitt gamla kompisgäng har tydligen en reunion utan mig, anledningen till att mina två fd bästa vänner skriver nlägget.
Minnen från förr kommer tillbaks: Vi gör slut, det blir dramatik. Våra vänner tycker att det är jobbigt att jag inte klarar av att träffa exet eftersom det splittar "gänget" så jag försöker. Jag går på festerna men sitter så långt ifrån som möjligt. Skrattar högt med läppar starkt mörkröda, gråter på toan och har med mig extra mascara i väskan. Låtsas inte se när exet stöter på nya tjejer och sms'ar istället mina påhittade ragg. Men tillslut brister det. Jag och exet är på samma fest när en gemensam bekant råkar försäga sig
- Duu, jag fattar att du är sur. Så jävla dålig stil att ligga med henne i din säng när du reste bort. Jag har sagt det också, du vet, att det är fan inte nåt man gör eller ska behöva acceptera! Och flera gånger också..
Det svartnar för ögonen och jag får svårt att andas. Vad som för mig är en sekund har egentligen ett innehåll av att jag tar med exet in i ett sovrum där jag konfronterar i form av skrik och gråt för att sedan ta min jacka och springa därifrån.
Där någonstans slutar vi träffas allihop. De utesluter mig diskret, säger ibland att de tänker på mitt eget BÄSTA och att de "vet att jag ändå inte vill träffa exet så därför bjöd de inte mig". Så, jag förlorar våra gemensamma vänner, inklusive de som var "mina" från början. Och eftersom exet är en sådan som är ute överallt och hela tiden, en sådan jag var förr, så begränsar det min rörelseyta och ordet "hemmakväll" får en mening för mig. Såren från den här tiden, från exets otrohet och vännernas svek var nästan läkta med hjälp av förträngning. Men nu är de infekterade igen

Friday, November 9, 2007

Förlåt mig fredag

"I was just thinking that I have been missing you for way too long. There's something inside this weary head that wants us to love just instead"

Hejdå macken vi ses imorn

Nej, jag har nog inte kommit över henne. Jag vet inte vad mina tankar försöker säga mig men helt plötsligt raserade den fiktiva mur (HATAR EGENTLIGEN JÄMFÖRELSEN) som jag byggt upp under så lång tid. Finaste, finaste, fina. Jag vill vara med dig men ändå inte. Dags för en sup!

Wednesday, November 7, 2007

Hurra för sjukvården i Sverige

Idag var jag på sjukhuset. Något med den långa ljusgula korridoren som hade en ful jävla vit border fick mig att tänka tillbaks på våren då jag var ganska allvarligt sjuk, fast jag inte kände mig som det, och fick besöka sjukhuset flera gånger i veckan. Jag minns den tiden som att jag hatade mitt liv och drack flera gånger i veckan för att glömma. Vilket fungerade. Jag hade kul och mådde bra, åtminstone när jag var full. Nu för tiden hjälper inte ens rödvinet. Fyfan vad tragiskt. Man kanske skulle bli volontär i aids-drabbade delar av Afrika?

Friday, November 2, 2007

Leave me out with the waste

Själva fan! Om jag ger upp alla communitys där hon befinner sig kanske jag slipper bli påmind om hur snygg hon är. Ojdå, guldfiskminnet gjorde visst sitt. Hon fungerar varken socialt eller emotionellt och vi har ingen som helst framtid ihop. Jagvet, jagvet, jagvet, jagveet! Jag är bara lite uttråkad på livet just nu. Jag kanske drar.