Idag när jag var på mitt lokala "närlivs" (cravade choklad, okej? ps: marabou amigo är inte att rekommendera) så kom det in en liten liten gubbe. Kanske en av de äldsta upprätt stående jag någonsin har sett. Vitt hår, skynklig hud med hårda veck och en potatisnäsa i fascinerande proportion till övriga kroppsdelar. Kroppen hade han stoppat in i en brun kostym utan dess like, anno möjligen 1903. Om ens det.
Nåja, den lilla gubben ställer sig bakom mig i kön. När det är hans tur i kassan slänger han fram en skrynklig 20-lapp och väser mycket lågt "Teestiiklar" Mannen bakom disken spärrar upp ögonen och får ur sig ett "Ursäkta, vad sa du?". Den lilla gubben suckar och prövar igen. Dock med samma väsande låga röst. "Ett paket testiklar.. tack" Mannen bakom kassan söker desperat ögonkontakt med mig men jag är lika chockad jag och därför inte till någon vidare hjälp. Den lilla gubben sträcker upp en tunn arm med långa fingrar och viftar på något som hänger i en korg bredvid kylskåpet för snus. Mannen vänder sig om och skiner upp. "Ah, tändstickor" säger han och plockar fram ett paket. Den lilla gubben muttrar något ohörbart till svar. Antagligen inte ett tack. Jag går därifrån lite undrande;
1) Sa den lilla gubben testiklar med flit, hade han blandat ihop orden eller hörde både jag och mannen i kassan fel?
2) Vad skulle han med tändstickor till?
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
1 comment:
Hahaha, ålderdomen är allt bra ibland.
Post a Comment