Girly girl

Nej, det där blev ju fel. Åt en halv påse vitlökschips istället för att gå och träna. ÅHHHH (självförvållad) ångest! Men det är så patetiskt av mig så jag tänker inte ägna det någon som helst uppmärksamhet. Hursom, det ger mig lite tid att blogga. Idag ska vi prata om
bajs
mens
och att fisa.
Någonting jag har oerhört svårt att diskutera in public. Jag är en sån barbiedoll som varken fiser, bajsar eller har mens. Gud så perfekt jag är nu när jag tänker efter!

Fast. Nej. Det håller ju inte i ett förhållande. När ett pekfinger sakta lyfter troskanten är det ändå rätt lägligt att säga "Du, alltså jag har mens så du vet". Eller när man inser att toabesöket kommer ta längre än 3 min och att det kan behövas lite extra volym på teven eller dattan. (Åh jag blir helt generad bara av att skriva det här) För ett tag sen höll jag på att sabba till det rejält mellan mig och TB eftersom hon trodde att jag inte ville ha sex. Saken var att jag fick mens två gånger inom loppet av en månad (jösses!) och var för tonårstönt för att våga säga något. Så när jag lite diskret försökte ta bort hennes händer från min kropp några dagar i rad under mens #2 blev hon bara så ledsen och stött och liksom "Jag känner mig otillräcklig, du tycker inte att jag är fin, vad gör jag för fel, vi har problem" och jag liksom dog lite för jag förstod hur sårad hon var, och hatade mig själv för att jag inte öppnade käften.

Och, någonstans där insåg jag att jag måste komma över mitt "fina flickan-komplex". Såå, jag har övat. Jag provocerar mig själv genom att säga högt i neutral ton till TB typ "Du, ska du bajsa sen eller? Jag tänkte att jag kanske kunde diska så länge då" och sneglar på henne för att se om hon inser hur jävla svårt det där var för mig att säga och hur tomatfärgade mina kinder är. Men hennes reaktion är att i vanligt tonläge ba "Ja, jag gör det i reklampausen. Men du, diska inte. Den tar vi tillsammans sen" och mitt hjärta bultar krafigt över att jag VÅGADE herregud jag vågade.

Och. Ibland på nätterna när vi ska sova och jag råkar släppa mig så blir jag helt likstel, svetten börjar rinna. Och. Jag önskar av hela mitt hjärta att TB inte hört något och lyssnar i flera minuter för att höra om hon har jämna tunga andetag. Sen när jag vaknar på morgonen är jag sjukt nervös för att hon ska säga något, så jag beter mig oromantiskt och ba springer till duschen/teven eller dattan och är så "inne i det jag gör" att jag inte kan konversera.

Eder,

TÖNT.