Jag vinner, ni försvinner

Jag tillåter mig själv att vara elak. Jag skrattar mitt råaste skratt när jag tänker på XoX och min fd väns förhållande. Jag tänker att de två inte har någon framtid ihop. Jag njuter av tanken på att ingen av dem kommer få ett särskilt avancerat eller välbetalt jobb, och att de med all sannolikhet inte kommer kunna skaffa barn heller (hm, det sista här grundar jag på framtida dålig ekonomi och mental instabilitet). "Hahahahahah", låter det ur min mun. Jag tänker att de aldrig någonsin kommer kunna köpa hus eller bostadsrätt, eller ha en större hyresrätt för den delen. Och inredningen sen då "HAHAhahaha" skrockar jag. Tavlor med snäckor, IKEA-möbler i björk, ljuslyktor i sten och spotlights i varje rum. "LOOOSERS!!!" tänker jag och tittar nöjt ut över mitt eget vardagsrum. De kommer inte kunna göra långa resor världen över (charter till Ayia Napa räknas inte!!) eller åka iväg på skidsemestrar. Inte för att de inte hade kunnat om de (kämpande) sparade ihop pengarna, utan för att de lägger överblivna slantar på Sofiero, Marlboro Light, och amfetamin. "Ha.. Ha.. sad fuckers", suckar jag.

Jag vet inte vad det betyder att jag måste tänka på min överlägsenhet; mitt framtida jobb, mina fina vänner, mitt förhållande och hur lycklig jag är i det. 

Men det hjälper!