När jag tänker på sexuell identitet känns ordet främmande, nästan hotande. Egentligen vet jag ju precis vem jag är. Jag attraheras emotionellt och sexuellt av personer som jag finner roliga, smarta och snygga. De senaste åren har det bara varit kvinnor. Så. Det borde räcka. Men i en värld där det krävs tydliga riktlinjer, där det är viktigt att kunna kategorisera precis allting, har jag gått lite vilse. Vem är jag, vad är jag? (eller vad är jag inte?).
Men är du inte bisexuell då? föreslår en bekant när jag försöker förklara. Och det är väl så samhället ser på någon som inte bryr sig om (biologiskt) kön när det kommer till sex och kärlek. Och när jag får frågan om jag är flata, eller om jag i annat sammanhang behöver tydliggöra min sexuella identitet, blir ’bisexuell’ den enklaste förklaringen att ta till. Men det som verkar vara det enklaste blir samtidigt det allra svåraste. Om jag kallar mig bisexuell blir jag ofta felförstådd av allmänheten. Det innebär också att jag står utanför den gemenskap som en monosexuell identitet kan medföra. Jag uppfattar det som att jag i homosexuella kretsar (mestadels kvinnor) blir ifrågasatt eller inte respekterad när jag försöker förklara min sexuella identitet. Jag har blivit kallad lördagslesbisk och hobbyflata. Om jag inte kan identifiera mig som homosexuell har jag ”inte samma förståelse hur det är att bli förtryckt av heteronormen. Fuck that! Lägg ner kategorierna och behovet av sexuell identitet. Ok? Sen levde vi lyckliga i alla våra dagar
2 comments:
Jag anser att bisexuella är mer förtryckta än homosexuella i och med att det finns ett dubbelt förtryckt mot bisexuella - dels eftersom man faller utanför heteronormen, dels eftersom man inte heller går att kategoriseras som anti-hetero och därmed ses som ett "osäkert kort" av homovärlden. Det blir en oplacerbar identitet - som stör - och det är just för att den stör som den antingen ogiltigförklaras eller smutskastas (reduceras till trender, etc).
Själv skulle jag vilja vara bisexuell ganska ofta, men jag ÄR lesbisk. Så var det med det för min del, och ja, det är SKÖNT måste jag faktiskt säga - då har jag i alla fall en kategori mindre att bli ifrågasatt för.
Usch jag känner igen mig. Här på gränsen mellan lesbisk och bisexuell är det inte lätt. Jag brukar säga att jag har flickvän och sen är det inte mer med det. Folk får väl se mig som enbart homosexuell, men själv skulle jag inte kalla mig det. Min läggning ändras lite då och då. Så är det bara. Jag tänker ändå identifiera mig med andra lesbiska OCH andra bisexuella. Känna gemenskap med båda grupperna och kräva respekt! :)
Post a Comment