Happy Happy Joy Joy

Personer som inte identifierar sig som heterosexuella går under paraplybeteckningen HBT. Okej ingen newsflash direkt, men om man använder ett gemensamt begrepp för att beskriva en stor grupp människor finns det en fet risk att utesluta vissa personer.
HBT-rörelsen återspeglar hierarkin i samhället. Den är äckligt homonormativ där liten plats ges för bisexuella eller transpersoner. Folk jag pratat med utanför "HBT-världen" tror att T:et på slutet står för transvestiter, och då syftar de på män iklädda korsett och höga klackar.

HBT-rörelsen är också tydligt dominerad av män. Gayklubbarna både vänder sig till och domineras av män. Bögarna har ”fått” ordet gay, vilket innebär att man sällan syftar på kvinnor när man pratar om ”gaykultur” eller ”gayhistoria”. Konsekvenserna blir ju att kvinnor och kvinnors sexualitet fortsätter osynliggöras!

Inom HBT-rörelsen finns också tydliga normer för klädsel och beteendet. Queer går som jag skrev här tidigare i stort sett ut på att problematisera och ifrågasätta normer. Hur skulle det se ut om vi analyserade HBT-rörelsen och utmanade dess normer ur ett queer-perspektiv? Katastrof, för de previliegade. Jag tror det bland annat är därför queer har fått så lite genomslag inom HBT-rörelsen.

Jag märker inte av någon leende och sjungande regnbågsfamilj som håller varandra i handen. Kvinnor får endast vara med om de inte tar för mycket plats och om de anpassar sig efter männen. Jag har därför svårt för att känna engagemang och "strida för HBT-rättigheter".

Däremot kämpar jag gärna för ett samhälle fritt från en påtvingad heteronorm. Men hur?