Sunday, February 24, 2008

Två hemligheter i en smäll

Nu ska ni få veta en hemlighet som inte blir särskilt avslöjande i anonym mantel men som jag har fått okej att skriva om just därför. En bekant till mig hade ett relativt långt förhållande med en tjej som vi kan kalla Kontoristen, men det tog slut för nästan ett år sen. Min bekanta har skaffat ny flickvän och verkar sådär nykär och rosig om kinderna. Allt frid och fröjd, until.. *da-dam-da-daaaa* kontoristen ringer och vill ta en drink. Och det är väl inga konstigheter med det eftersom de faktiskt träffas då och då på grund av den vänskap de utvecklade under sin långa relation.
Men, någonting är fishy redan innan de ska ses märker min bekanta. Kontoristen hör av sig dagen innan och säger att hon verkligen behöver träffas och sms'ar flera gånger samma dag de ska ses för att försäkra sig om att min bekanta inte ska ställa in. När de väl möts upp är Kontoristen alldeles likblek och verkar nervös och helt frånvarande. Och nähä, inte fan så konstigt för när de kommit in och beställt drinken tar stackarn fram en liten svart sammetslåda med en gnistrande ring (!!) och säger "Jag har aldrig kommit över dig, jag tänker på dig varje dag och älskar dig fortfaramde. Mer än livet själv. Jag önskar att du vill gifta dig med mig men förstår att du inte kan svara just nu. Allt jag begär är att du tänker på det ett tag"
JAG DÖR!! JAG GRÅTER NÄSTAN DET HÄR ÄR SÅ SJUKT SORGLIGT (alltså nu är det jag som pratar, inte min bekanta). Tänk att Kontoristen verkligen är så kär i min bekanta att hon är beredd att ta förnedringen det innebär att fria på det sättet. Hur tror ni det känns att vara så olyckligt kär? Hon vet inser ju att chansen är väldigt liten för att det ska bli ett "ja". Åhhh!
Som en film. Och min bekanta som ligger hemma och gråter och varken vet ut eller in och inte heller vågar säga någonting till nya flickvännen. Åhhh! igen. Så sorgligt.

Det finns även en liten uttänkt förbindelse mellan texten ovan och mig själv, jag är väl inte den som bara svamlar? Jag hatar att det är så här och moralen i det är så vidrig, men det bästa sättet att vinna tillbaks eller komma över en tjej är att börja träffa någon ny. Och mina kära vänner det är precis vad jag har börjat göra, även om det är för tidigt för att säga vad det kan bli. Lagom fjär jag är över att jag måste kämpa för att känna lycka när hon pussar mig på nyckelbenet, men det känns åtminstone mer än vad det brukar göra. Och eftersom vi träffas i någorlunda diskretion kommer det dröja länge innan det är "outat". Och om det väl blir word on the street betyder det att det gått så pass lång tid att det inte spelar någon roll om K kommer och försöker vara gullig. Då är jag redan kär. Kär och galen *tupp-ljud*. Eller var det en tupp som gal där? Fattade aldrig.

2 comments:

Anonymous said...

Verkligen som en film. Herregud. Jag försöker sätta mig in i situationen men nej, jag vill bara... typ kräkas eller något annat konstruktivt. Jag är inte avundsjuk.

your fake friend said...

hanusi: Nej, usch jag vill inte ens tänka på det där mer med risk för att inte orka inleda ett förhållande. Kärlek och tragedi går på något sätt alltid hand i hand, läskigt.