Speed up

Jag inser att mitt förförra inlägg innehåller ganska mycket sorg, medan förra inlägget är lite åt det blaserade men lyckliga hållet. Svängigt. Men det är precis så det känns. Okej, alltså.. jag har tjyvknepat lite den senaste veckan. Har liksom slutat lyssna på låtar som inte når 120 beats per minute, inte tittat på en enda dramafilm eller tv-episod, inte läst någon skönlitterär bok och verkligen inte läst några jävla sorgsna bloggar med the hjärta&smärta-tema. Och sen även.. har inte haft någon som helst kontakt med K, den där vackra kvinnan ni vet. Det här kanske går! Ha ha.