En kärlekshistoria, eventuellt

Mina fina bloggläsare. Jag är i skrivande stund helt mållös. Ni vet, kvinnan, K, har ringt mig. Det känns som att jag är med i en dålig grå teveserie från England (där är alla teveserier grå). Så nu sitter jag här med en drink på datorbordet för att dölja ett lätt illamående eftersom jag inte fattar någonting om vad som precis har hänt. Jag visste inte ens att hon hade kvar mitt nummer, hade i alla fall raderat hennes för länge sedan. Lite skeptiskt svarar jag "..Hallå!?" när det okända numret lyser i min display.
"Hej det är jag... om du minns mig?" säger hon med precis samma röst som förföljt mig i oändligt många drömmar. Och mardrömmar. Sen pratade vi i 40 minuter, och tro inte att jag skryter med längden på samtalet, jag är egentligen the phone talker #1, men i det här fallet är 40 min jävligt lång tid. Jag minns inte riktigt vad vi sa, bara att hon någonstans mitt i samtalet slängde in ett "jag saknar ju faktiskt dig" som en liten bisats i en lång mening. Vad händer nu? Jag fattar ingenting. Och nu börjar jag bli full också. Alltid lika roligt att grogga 70/30. Kids, try it at home.