Jag har i alla mina relationer förklarat vikten av att vara självständig och ha ett eget liv. Har även diskuterat detta med tattoobruden. I söndags pratade vi lite och då sa hon att hon var lite rädd för att jag skulle tycka att vi umgicks för mycket, få ett psykbryt och göra slut på vår relation. Jag dementerade, men vidhöll det här med att inte umgås hela tiden.
Sen var allt frid och fröjd och tattoobruden frågade vad jag skulle göra i veckan. Jag berättade att jag på onsdagen (idaaaag!) skulle äta middag och dricka vin med några kompisar. Igår, efter att vi spenderat hela måndagkvällen och tisdagmorgonen tillsammans, får jag ett sms om att hon vill bjuda mig på middag imorgon (idaaaag!) men jag förklarar läget igen. För glömma kan ju alla, tänker jag.
När jag är iväg får jag ett sms typ "Ha det så trevligt ikväll och sov hos mig sen" varpå en liten irritation odlas hos mig. Jag svarar tillbaks något i stil med "Detsamma! Nej jag sover hemma ikväll, kanske lika bra ;) puss" (jaa, jag gjorde en smiley. man får det). Hon svarar en timme senare "Jag har städat hela lägenheten och bäddat fint. Skulle bli så glad om du sov hos mig. Ring sen!"
Alltså, jag orkar inte. Vadå "ring sen". Vilket krav. Jag skulle ju bli full och umgås med mina vänner. FAN. Sur och full. Men i min egna lägenhet!!!!
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
3 comments:
Det osar drama om du frågar mig.. En kärleksfull reaktion hade varit att:
1. Komma ihåg det första gången du sa det.
2. Säga nått i stil med "hoppas du får en rolig kväll med dina vänner"
3. Låta dig ha din kväll ifred utan att sms-härja och komma med krav och uppmaningar.
Det tycker iaf jag...
Morgonens skratt och hög, hög, hög igenkänningsfaktor minsann ;)
vardagsanalys: Hell yeah, precis sådär borde det ha gått till! Jag hade nog kunnat acceptera ett försynt "du vet att om du vill sova hos mig är du alltid välkommen", men det bästa hade varit att helt lämna mig ifred.
hanusi: Åh, det glädjer att jag kan glädja med min kvasi-misär! :) Forsättning följer..
Post a Comment