Friday i am in love

Om vi fortsätter på det här gästande (!?) temat SOPPA så blev jag löjligt fylleförälskad i min kompis ex-flickvän igår. Jag har inte velat skriva om det för jag anar att det man tänker på fyllan får för stora proportioner om man skriver om det i nyktert till stånd.. men oh my god, vad sjukt jävla snygg hon var. Jag vill bara träffa henne i nyktert tillstånd. Hon och jag alldeles ensamma framför det svaga skenet av en långsamt slocknande brasa.. Blääää vad äckligt, svävade iväg. Är jag en manlig deckarförfattare eller? Fyfan vidrigt. Deckarförfattare ska ju tydligen alltid envisas med att ha med töntiga sexscener.
Nä men okej alkoholen förskönar ju, tänker mig att det är som Photoshops ”blur-funktion” ungefär. (PS. SLUTA OVERDO IT MED BLUREN PÅ PICSEN BRUDAR.. pinsamt). När jag tänker efter är fan fyllan som ett enda bildbehandlingsprogram . Förstorar, förminskar, tar bort, lägger till och retuscherar. För att inte tala om funktionen ”Spara som”. Jag tänker : ”Bilden gammalt-slitet-ex.jpg finns redan, vill du ersätta den?” och man trycker berusat ”Spara som” och lägger den sedan på C:/Hjärtat/Minnen/snyggaste-exet-jag-haft-kan-inte-glömma.jpg och gör den skrivskyddad. Woha, svävade jag precis iväg i en bildlig jämförelse av en PC och en fyllekärlek? HEJDA MIG, NÅGON.
Men ok, tjejen.. Ironisk nog, skratta ni, så var hon en identisk kopia av K. Min till-och-från kärlek sen ett tag tillbaks, men som nu står med ena benet (o)farligt nära gränsen till bortglömd. Det finns liksom inte plats i mitt hjärta för någon egocentrerad, osäker brud som kräver uppmärksamhet och bekräftelse istället för respekt och förståelse. Well, nog om K och mer om Cherry. Mmm jo, så får hon heta. Cherry är fortfarande kär i min kompis, som inte alls visar henne minsta intresse utan istället åtrår en manlig yngling. Någon hon också låg med under tiden hon och Cherry var tillsammans, Cherrys ovetandes. Smetigt, va?. Min konklusion på det hela är att inte på något sätt visa hur attraherad jag är av Cherrys utseende och utstrålning. Det får följa mig hela vägen in i graven. Apropå gravar. Känns jävligt stenålder, eller hur? Mig kommer ni inte ens hitta i en sketen urna hur mycket ni än letar. Nä jag återfinns då på en till synes ödslig men ack så grönskande plats dit mina närmast sörjande kommer fö.. SKOJA! GUD. Slutar härmed för dagen.