Soppan och jag united

Well-hell, nästintill oundvikligt att inte kommentera helgens händelse efter ett par dagar i skamvrån. Eller äh okejvafan, önskad skamvrå. För det är just det, att jag inte riktigt kan känna att jag har gjort någonting dåligt som jag behöver stå till svars för. Främsta anledning består av att Heta bruden aldrig uttalat att hon har mer än vänskapligt intresse för mig. Inte ens ett ”Tjaa snygging”, ”Puss min söta”, ”Vi ses, snigeln” eller vad en het flata nu kan tänkas ha för flirtteknik på msn (FAN jag HATAR dubbelkonsonanter!! Om jag inte kommer på en rimlig synonym utan tvingas använda mig av dubbel-t/p/m/k eller random jävla konsonant vill jag på riktigt bara deleata hela texten och får kämpa med den känslan tills jag kommit vidare en bit i texten. Som till exempel nu, pheu! Svenska språket say no more).
Var var jag? (två dubbel-ord, don’t get me started).. Jo, ingen direkt ångest ja. Och en annan anledning är att jag inte kommer behöva försvara mig. Heta bruden var på besök i sin hemstad, vilket garanterade att hon inte skulle behöva se mig och kompisen vare sig hångla eller gå hem tillsammans. Hon kommer knappast ringa och ”Du, okej jag har ju inte visat intresse men jag har hört på ryktesvägen att..” Hm, jag undrar om hon ens vet? Okej nä, anonymiteten i flatvärlden är precis som kvinnornas plats i HBT-världen, det vill säga obefintlig.
Och på tal om den här kompisen. Nu vill hon tydligen ”Träffas och laga mat”. Jag säger då det, kanske ska föreslå att vi ska laga en rörig soppa på en spik.