Jag hittade ett rakblad på mitt hallgolv imorse, misstänkt nära brevinkastet. Ett stort sylvasst blänkande rakblad i stål. Eller metall. Jag vet inte vilket som är vilket. Skit samma. ETT RAKBLAD. Vem försöker pinsamt odiskret få mig att begå en tråkig handling? Jag trodde alla mina misstag var utredda och förlåtna. Dock inte glömda tydligen, fick senast i helgen höra ett sluddrandes ”Öh du ska veta att jag tycker det är så jävla bra att du krossade X hjärta, hon har många stinkande lik i garderoben” av en tjej jag aldrig sett tidigare. Eh, vad svarar man på en sådan sak? ”Ja, jo det kändes jättebra.. verkligen.. VEM FAN ÄR DU?”. Nä. Jag svarade någonting i stil med att jag inte visste vad hon pratade om men att den som är sårad tyvärr är den som är mest benägen att såra, så att krossa en hjärtekrossares hjärta skulle därför indirekt krossa mer hjärtan. När jag förstått vad jag precis sagt gick jag till baren och beställde en 6:a vodka med citron och is. Jag kände mig olustig i kroppen, hade jag verkligen krossat hennes hårda stål- eller metallhjärta, och hur kunde det hända utan min vetskap? Jag checkade ut jackan och gick hem.
Och nu ligger alltså här på köksbänken ett rakblad och ser hotfullt ut. Hoppas inte på något samband.
Subscribe to:
Post Comments (Atom)
No comments:
Post a Comment