Warning sign

Efter ett obetydligt intag av två glas vin började jag gråta. Alla minnen av tiden med K dök upp, men inte ner igen. Sanningen är väl den att hon har funnits i mina tankar de senaste dagarna eftersom.. ja, jag kanske håller på att inleda någonting.. och då måste jag släppa henne helt och hållet. Det gör mig väldigt ledsen, men i nyktert tillstånd har jag försökt få det till att det är så himla jävla bra. Äntligen, fan vad skönt! har jag tänkt övertygande.
Jag vet inte om det var sanningen som låg och lurade i botten på glaset eller om det bara flöt runt lite kvarvarande destruktivitet. Jag vet inte om det är meningen att man ska tänka på någon annan när man ligger i nya tjejens armar, om det liksom är en naturlig övergång? För även om jag haft armar och ben omslingrande runt min kropp så har det aldrig känts på riktigt, som det gjorde med K. Och nu när det börjar göra det är det väl naturligt om jag minns hur det var med K, eller? Hjälp mig. Nej, nu tåras ögonen igen. Vinet, din sluge fan!