Det här är väldigt nära en ursäkt

Om ni bara visste hur många gånger jag har suttit med ett tomt blogginlägg framför mig och saltat skrivbordet med tårar. Kanske 4 gånger. Gissa på det så är ni i närheten. Jag har inte vetat om jag ska skriva om den nära vännen som svek något så fruktansvärt för ett tag sedan, det vet jag fortfarande egentligen inte, och därför har det varit svårt att skriva någonting överhuvudtaget. Folk förutsätter att jag är självsäker och stark men det finns ingen anledning att utnyttja det. Dessutom är medvetna upprepade rygghugg svåra att värja sig mot. Nåja, nu när jag fått det här ur mig kanske jag kan börja blogga igen.