I spit on sport

Ps. Det här med hockeyspelaren Claes Göransson var ju naturligtvis bullshit, ville bara påpeka det så att ingen tror att jag har koll på sport. skulle.. aldrig.. NÅGONSIN.

En kärlekshistoria, eventuellt

Mina fina bloggläsare. Jag är i skrivande stund helt mållös. Ni vet, kvinnan, K, har ringt mig. Det känns som att jag är med i en dålig grå teveserie från England (där är alla teveserier grå). Så nu sitter jag här med en drink på datorbordet för att dölja ett lätt illamående eftersom jag inte fattar någonting om vad som precis har hänt. Jag visste inte ens att hon hade kvar mitt nummer, hade i alla fall raderat hennes för länge sedan. Lite skeptiskt svarar jag "..Hallå!?" när det okända numret lyser i min display.
"Hej det är jag... om du minns mig?" säger hon med precis samma röst som förföljt mig i oändligt många drömmar. Och mardrömmar. Sen pratade vi i 40 minuter, och tro inte att jag skryter med längden på samtalet, jag är egentligen the phone talker #1, men i det här fallet är 40 min jävligt lång tid. Jag minns inte riktigt vad vi sa, bara att hon någonstans mitt i samtalet slängde in ett "jag saknar ju faktiskt dig" som en liten bisats i en lång mening. Vad händer nu? Jag fattar ingenting. Och nu börjar jag bli full också. Alltid lika roligt att grogga 70/30. Kids, try it at home.

No Cow, no pow

Europride. Jag får olustkänslor. Framförallt när jag tänker på parken utanför. Eftersom det är ett välkänt faktum att få flator frivilligt betalar för att se Linda Bentzing, Alexandrer Bard (och allt vad de nu kan tänkas heta) uppträda är det utanförhäng som gäller. Snacka om att veta sin plats i HBT-världen; utanför. Hahahahahha. Anywaaaay orkar inte vara politisk så jag fortsätter där jag tappade bort mig. Typ att jag försökte flamsa runt och hålla samma tempo som de piercade ynglingarna med underkläder från frank dandy eller björn borg men att det verkade omöjligt. Och nåja, vissa var naturligtvis äldre än jag, men ni förstår vad som åsyftas med en "yngling" i det här fallet. Det var liksom helt omöjligt att hamna på deras crazy nivå. Eftersom jag inte ville. Jag har inget behov av den där uppmärksamheten och jag vill inte göra något av mina gamla ex eller ragg svartsjuka. Men, mina kära läsare, jag hade mycket smink och alltid en burköl i handen. Och ett leende på läpparna trots lite hjärtesorg så jag bör inte klandras. Happ, hjärtesorg, vad kan nu tänkas ha hänt? undrar ni. Jag säger som den gamle ishockeyspelaren Claes Göransson "Det är gött när en inte har så mycket fruntimmer att behöva tänka på, så en kan sikta på målet"

It's not what good girls do

Idag stör jag mig på att alla hbt-brudar ska citera/sjunga "I kissed a girl and i liked it". Texten är ju för jävla vidrig. Låten likaså.
samt att folk säger "tvåtusenåtta". TJUGOHUNDRAÅTTA heter det ju för helvete *upprörd så jag skakar*
plus att jag råkade ligga lite med tattoobruden trots att vi inte skulle och hon ba "jag tror..... (lång paus) att vi slänger bort något som skulle kunna bli så himla himla bra". jag ville typ dö och utövade megalång tystnad.

Breaking the rules part I

Jaa, jag fortsätter väl uppdatera om tattoo bruden eftersom det är den enda spännande som verkar hända i mitt liv. Fram till igår hade vi inte hörts utanför jobbet på 1 vecka. Jag vet att det låter ganska lite, men jag tycker det kändes ungefär lika jävla lång tid som en grå och tråkig vintermånad, vi säger till exempel februari. Hatar februaris (så heter det i plural, våga vägra säga februarimånader).
Men, så när jag sitter på bussen hem trillar det in ett sms i en oskyldig förklädnad som slutar ungefär "och händer det något roligt ikväll då?". Direkt översatt "sockerflingan, vill du träffa mig ikväll?". Så jag svarar med ett "Jag är så himla sliten sen helgen så det blir väldigt lugnt. Vad ska du göra?". Och då, mina kära läsare, kommer det bekräftande svaret: "Jag vet inte vad jag ska göra fram till 21, för då ska jag och mamma och jag på bio". Haha, garvade jag rått för mig själv. Bruden vill ses, men bruden får inte föreslå något enligt sina så kallade reegleerrrrrrrr. Rrrrr. So I play along with "Åh vad synd, för jag har precis tankat ner My Blueberry nights och hade tänkt föreslå om du ville komma över på blåbärspaj med vaniljglass :D"
Jag vet, jag vet, ganska taskigt av mig men jag tycker smileyn tonade ner det hela lite. Men Tattoobruden tog det hela lugnt och svarade med ett "Din lilla fegis, föreslå saker när du vet att jag har planer. Men är du inte uppbokad fram till filmdags vet du vilket nummer du ska slå"
Men jag hörde aldrig av mig. Ska det vara en träff med tattoo bruden ska det vara en helkväll. Inklusive somna med hennes tatuerade arm mellan mina bröst. (Mmm, för er som tycker det låter lite konstigt vill jag bara avslöja att om man är en van skedare så fattar man hur man kan ha någons arm mellan sina bröst). hej gay

Ps. Jag misstänker fler regelbrott. Jag håller er uppdaterade. Puss

Die Angst, der Tod

Ibland kan det till exempel vara så här, att den man spenderat mestadels av tiden de senaste veckorna helt sonika beslutar sig för att skicka iväg ett breaking up mail. Det kan kanske stå att "nu har det gått så långt att det inte finns någon distans alls" eller kanske "jag har insett att det aldrig kommer bli något mellan oss och vill verkligen inte bli sårad" Det kan i vissa fall också avslutas med "men jag VILL ju träffas, så om du föreslår att vi ska göra något kommer jag aldrig kunna säga nej. Men jag klarar inte av att ta initiativ för jag måste tänka på mig själv och mitt hjärta" Na-na-na-naa. [Infoga valfri thriller-musik här]
Älskar tvisten på slutet. Okej inte. Det sätter mig i en märklig situation. Om jag skulle föreslå någon random aktivitet nu nästa vecka, skulle jag då alltså vara en egoistisk jävel? Näe, eftersom mitt och tattoobrudens förhållande är relativt hemligt hade jag ingen att rådfråga utan mailade spontant tillbaks
"Jag tycker om dig, det vet du, men du vet också allt det andra som gör att det inte går. Vi tar en 2 veckors-paus från varandra nu och ser hur det känns. Jag kommer inte undvika dig på jobbet men inte heller ägna dig någon extra uppmärksamhet. Deal?"
Till saken hör att tattoobrudens mamma från staden långt härifrån ska komma på besök i 2 veckor så vi har ändå ingen chans att umgås, varför en paus från varandra blir rätt naturligt.

Nähäpp jag är knäpp

MEN FÖR HELVETE om något jävla offer postar den där tigern/lejonet/vilddjuret som återförenas med sina ägare och skriver snyftade om hur "vackert det är med kärlek" eller hur "tydligt det är att djur också har känslor" i sin blogg eller på min facebook wall kommer jag aldrig att bli av med mitt illamående. Det räcker. Jävla idioter.

Ps. Jag har ångest idag. Därför har jag ätit upp allt i skafferiet som passar och opassar tillsammans med smör. Således kommer jag även ha ångest imorgon. Gött